Var ska man tala om segregation?

Foto: Michael Odelberth, Unsplash
”Aha, så intressant, du forskar alltså om förorter”. Jag vet inte hur många gånger jag har fått den kommentaren när jag berättat att jag forskar om segregation.
Av Jonas Lindström
Jonas Lindström, fil. dr. i sociologi och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola. Aktuell med boken Segregation – en viktig samhällsfråga (Liber förlag). Foto: Anna Hartvig

Och även om det till viss del stämmer blir den ensidiga uppfattningen vilseledande. Segregation är ett samhällsproblem, inte ett förortsproblem. Men ändå fortsätter politiker, journalister, samhällsdebattörer och ”vanligt folk” att tala om segregation och förorter som om det vore ett enda unisont problem.

En möjlig förklaring till detta kan vara att många av de så kallade förorter som byggdes under 1960-talet och i början av 1970-talet blev snabbt utpekade som problemområden. Ja, faktiskt innan ”invandrarna” kom. I vissa fall hann de boende knappt packa upp flyttkartongerna förrän de kunde läsa i tidningarna om sina nya hemorter som omänskliga miljöer och modern slum. Det var som att Pandoras ask öppnades upp och alla samhällsproblem projicerades till förorten och så har det fortsatt fram till idag. Jag skulle vilja kalla det för rumslig mobbing, för det är precis vad det i många fall handlar om.

Som segregationsforskare har jag funderat en del på det här och framför allt det faktum att vi verkar ha så svårt att rikta blicken åt två håll samtidigt. Enskilda bostadsområden (förorter) kan inte vara segregerade i sig själva utan blir det först när geografiska och sociala skillnader sammanfaller. Det är först när vi också vänder blicken åt andra hållet som segregation uppstår. Det handlar om ett relationellt perspektiv.

Att många av oss tycks ha fastnat i resonemanget att segregation är lika med förort kanske inte är så konstigt om vi funderar lite hur segregationen skildras i till exempel media. Nästa gång du ser ett inslag om segregation på Aktuellt, Rapport eller TV4 nyheterna fundera då över vilka bilder som visas. Jag kan nästan garantera att inslaget kommer att inledas med bilder från ett typiskt förortsområde med flerfamiljshus och människor med icke-svensk bakgrund. Det är ytterst sällan som ett inslag om segregation inleds med att visa villaområden eller innerstadsområden och människor med svensk bakgrund.

Men är det fel att tala om segregation och förort i ett och samma andetag? Nej det är det inte. Förorten är en del av segregationen. Problemet med de ensidiga problemskildringarna är att vi sällan ser den andra delen av segregationen: villaområden eller innerstadsområden. Och framför allt ser vi inte (eller så kanske vi inte vill se) hur de två delarna hänger ihop. För att förstå varför segregationens konturer blivit så tydliga och synliga de senaste decennierna är det kanske än mer intressant att rikta ljuset mot de utvecklingsriktningar som producerar tilltalande platsidentiteter för en resursstark medelklass. Men till de platserna åker inga politiker för att tala om segregation. Risken är ju stor att de åker till sig själva och hur skulle det se ut?

Men det kanske allra viktigaste är att vi börjar tala om förorter som vanliga bostadsområden där människor varje morgon lämnar sina barn på förskola eller skola, går till sina jobb eller utbildningar och deltar i samhällsgemenskapen. Varför skriver jag detta? Jo, för att under de dryga 20 år som jag forskat om segregation har jag kommit i kontakt med så många människor (unga som gamla, svenskar som icke-svenskar) som är less på att få höra av olika aktörer utifrån att de bor i ett dåligt eller farligt bostadsområde.

Poängen är inte att förringa de utmaningar som finns i vissa förorter och som de boende har koll på. Poängen är att uppmärksamma det alldagliga livet och de positiva krafter som finns men som sällan eller aldrig når ut till övriga samhället. Att enbart tala om förorten när vi talar om segregation är inte bara vilseledande, det är också att blunda för frågor som gäller hela Sverige.

Detta är en fristående text. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Förorten.nu

Dela artikeln: