Är man ung, med alla dess utmaningar, och dessutom bor i ett område som pekas ut som sårbart, utsatt och farligt av media, är riskerna för lägre framtidstro och långvarigt utanförskap stort. Enligt The Global Village (2019) är arbetslösheten bland unga vuxna i Sveriges så kallade utsatta områden dubbelt så hög jämfört med övriga Sverige. Samma källa uppger att hela 26 procent av dem som bor i dessa områden har själva eller har någon närstående som utsatts för grovt skjutvåld. För genomsnittssvensken är andelen 3 procent. Detta är det nya klassamhälle vi har skapat i Sverige. Din adress under uppväxten sätter tydliga förutsättningar för din framtid. Och unga människor, vår framtid, är särskilt sårbara för denna verklighet.
Enligt en artikel i forskning.se från 2022 är skälen till en lägre känsla av framtidsutsikter hos elever i socioekonomiskt utsatta områden att 1) inte se andra lyckas i sin närhet och 2) att både bo och gå i skolan i områden där det är hög arbetslöshet. Hur kan vi motverka denna känsla hos unga i dessa områden, i landets förorter? Man kan förse dem med positiva och relaterbara förebilder. Innan jag går in djupare i ämnet, vill jag först ge ett tydligt exempel på hur verkligheten kan skilja sig som ung beroende på socioekonomisk status.
En tonåring uppvuxen i mer välbärgade områden har ofta direkt tillgång till förebilder, nätverk och vital kunskap om arbetslivet tidigt i livet. Kanske mamma är HR chef, pappa ingenjör, grannen VD, morbror styrelseordförande nånstans, bästa vännens föräldrar är båda framgångsrika entreprenörer, osv. Hur smärtfritt kommer inte möjligheten till det första sommarjobbet? Eller till en kvalificerad praktik under studietiden? Tänk på alla inspirerande och informationsrika samtal vid middagsbordet under uppväxten. Berättelserna, ämnena, möjligheterna, drivet. Normen blir att arbetslivet är intressant, kul, utvecklande och något att se fram emot.
Ta nu en tonåring som växer upp i ett socioekonomiskt utmanande område, en förort. Kanske hen växer upp med en ensamstående mamma. Sannolikt saknas ett starkt nätverk och viktig tillgång till kunskap. Vilken bild av arbetslivet får man, när mamma sliter dubbla skift med låg lön, vännernas föräldrar är långtidsarbetslösa, grannen som egentligen är högutbildad civilingenjör i hemlandet får nöja sig med att dela ut tidningar? Hur inspirerande blir samtalen runt middagsbordet kring de vuxnas sysselsättning? Vilken bild av arbetslivet får man? Ett som är svårt, slitsamt, inte kul. Lägg därtill känslan av utanförskap som samhället redan skapat pga din adress, samt den egna omgivningens verklighet, där risken för att dras med i våldets avgrund ständigt gör sig påmind. Hur stort utrymme får man till positiva tankar och planer inför framtiden?
Vi måste skapa ett samhälle där individens egna drivkrafter, drömmar och kapacitet står i centrum, och inte externa omständigheter. Vi kan inte fortsätta att försumma talang som vi gör idag. Denna talang som i framtiden kan bistå med produktivitet för hela samhällets vinning och välstånd.
Lyft fram förebilder för unga. Personer med just kunskap och nätverk. I synnerhet de som haft likvärdiga förutsättningar, från förorten. De som förstår och själva upplevt utmaningarna. Som kan dela med sig av sin resa och som unga kan relatera till. Skapa den där känslan av “va, har du samma förnamn som jag, uppvuxen i samma förort, och jobbar idag som arkitekt?” (bara för att ge ett exempel). Yrken som man kanske inte alltid förknippar med sin framtid som ung kille eller tjej från förorten, för det är inget man ser i sin omgivning. Man drömmer hellre om att bli nästa fotbollsproffs (Zlatan), artist (rappare) eller skådespelare (någon från Snabba Cash). Förorten finns ju representerat i de branscherna. I värsta (och många) fall imponeras man av de lokala gängkriminella, kanske man är ämnad till ett sådant öde. Där är man i alla fall välkommen precis som man är.
Unga behöver relaterbara förebilder de kan se upp till och tänka “det där kan vara jag om 10 år”. Kompensera för bristen på kunskap och nätverk i bekantskapskretsen – styrelseordföranden, HR chefen, ingenjören, Vd:n – de kan också komma från förorten, haft en tuff uppväxt och utländska namn. Visst finns det såna exempel på driftiga individer överallt? Kanske du som läser detta känner någon eller flera i ditt nätverk?
Vem täcker gapet för framtidstro i förorten idag? Staten, skolan, föräldrarna? Absolut, men vi som gjort resan själva kan engagera oss mer. Det finns många verksamheter att stötta och engagera sig i. När det inte finns, skapa en plattform för vägledning, samtal, kunskapsutbyte, inspiration och nätverk – ja kanske till och med mentorskap och/eller coaching – av, med och för förorten. Det som vi önskade att vi hade när vi var unga. Det hade ju gjort den långa vägen lite enklare och rakare.
Källor:
The Global Village, Fakta för förändring (2019) https://theglobalvillage.se/wp-content/uploads/2021/03/Fakta-f%C3%B6r-f%C3%B6r%C3%A4ndring-Final-version.pdf
Framtidstro kan rädda unga från gängen, forskning.se: https://www.forskning.se/2022/10/25/framtidstro-skola-gangkriminalitet#
Faktaruta
Vad är din bild av läget just nu vad gäller förorten?
Det socioekonomiska gapet mellan förorten och resten av Sverige känns större än någonsin. Den mediala rapporteringen förstärker den redan etablerade negativa bild som finns hos allmänheten.
I vilken riktning upplever du att utvecklingen sker?
Det ökade våldet på senare år har fått mycket utrymme och får oftast ensamt representera förorten. I takt med en försämrad välfärd och ekonomiska utmaningar i samhället ökar svårigheterna för de mest utsatta.
Finns det områden vi inte ser där det faktiskt sker framsteg?
De positiva berättelserna om gemenskap, generositet och drivkraft lyfts sällan fram i det offentliga rummet. Likväl alla individer som kan påverka de unga positivt och vara förebilder.
Vad skulle kunna möjliggöra förändring?
Inkludera invånarna i förorten in i debatten kring lösningar. Det är inte beslutshavare som vet vad som är bäst, utan de människor som faktiskt bor eller har bott där.
